slut på äventyret...

...det var en av mina största och häftigaste resor...troligtvis det mäktigaste äventyret...men jag låter det sluta vid rosenbad, nu börjar en ny resa, en ny tid...mycket slit ligger bakom mej och jag vet att det väntar mer...mycket mer...och ensam är ju som vi vet inte stark, vilket leder fram till ett stort tack till alla som stöttat och trott på mej...jag hoppas ni fortsätter med det=), just nu känns det som att jag behöver er, finaste vänner och familj, mer än någonsin...
ska försöka få tillbaka mitt äventyr i hjärtat igen, påminna mej själv...för nu rymms bara känslan och tanken, var det inte värt mer än såhär???
Löv

trapphäng på rosenbad...

i spelhallen där vi inte spelade basket...

och så var det alltså så...

...just hemkommen från jobb och träning...kändes helt-ok-bra idag...gäller nog bara att bestämma sej för att det ska göra det...klart att det känns lite annorlunda, men det finns ju inga alternativ direkt...hade varit kul att få köra nåt mer pass denna vecka...men, men...den som väntar på nåt gott...
nu är det strax dags att ta sej ut i malmökvällen...tempo it is, najs ska det bli...Löv

theres no love...

...tillbaka i malmö, har mest hunnit med att jobba...men igår kväll tog jag mej tid att hänga lite på gymet...väldigt skönt att få träna lite igen, och jag längtar längtar längtar, till att det ska lugna ner sej lite så att träning finns på schemat varje dag...blir pingis ida och jag hoppas att det ska kännas lite bättre denna gång...med nya materialet...imorn går tåget uppåt landet igen, visst ska bli najs, men mest av allt vill jag bara vara nu...om två veckor tror jag att jag börjat komma dit...
nästa helg kommer mam, syrran, max och ronja...fullt i lilla lägenheten, fullt av kärlek men även ont om sovplats=)...men det första är viktigast, tänker ta till vara på den...var har jag den annars?...
nu ska jag ta mej ut på en cykeltur, blir förmiddagens träningspass...blir nog nere vid havet...så kan man passa på att rensa lite tankar...är lite ledsen...men mest besviken...
Löv

fika hos moromor...

right back along again...

...jag behöver mer tid...känns inte som att jag är i närheten av att hinna göra de saker jag vill just nu...mycket resande hit och dit...är hemma i limmared nu och det är helt underbart...men alla andra resor känns verkligen bara jobbiga...vill inget hellre än att komma igång med träningen ordentligt igen, men det hinns inte med...när jag är i malmö är det bara jobb som gäller...för att jag ska få gjort allt som inte blir gjort när jag är iväg...måste få ordning på allt så att träningen får plats i mitt liv igen...mår inte bra när den är frånvarande...påverkas enormt mycket av att inte kunna träna...
...jag började resan hem till limmared med en rejäl vurpa...det var länge sen nu så det var väl dags helt enkelt...minns barndomen och alla skrapsår...alltid på näsan, hakan och knogarna...denna gång är såren på händerna...jag vet inte riktigt vad som hände, men jag flög lite...och helt plötsligt låg jag på marken...mitt bland allt folk som sprang runt bland bussar och tåg för att hinna till jobbet...konstigt nog tyckte jag inte att det var jobbigt att ramla...hade det varit för ett år sedan hade jag grämt mej fortfarande och skämts som tusan...nu kände jag bara att det var...det var liksom helt ok att falla...en lättnad nästan...jag kunde bjuda på det...det var ju ändå fredag liksom...

its hard to be sad alone...

...mhm, då har den här dagen också gått...lite skum i humöret...visste såklart att det skulle komma ett bakslag...var dum nog att tro att det var det som kom direkt efter spelets slut och som hållit i sej i jämn bana sen dess...nu har det gått tillbaka ett par steg till och det är väl egentligen inte alls konstigt...årets som gått har varit den värsta tiden i mitt liv, klart det kommer sjukt jobbiga stunder och perioder...jag är ingen robot heller...tänk om allt bara kunde vara som förut, jag drömmer som om det aldrig hänt...i drömmarna är allt bra sånär som på borttappade nycklar...vad är det jämnfört med ett att sedan vakna upp och inse att pappa inte finns kvar...jag längtar hem till limmared, längtar till lugnet, längtar efter mamma...och längtar, längtar, saknar, saknar, saknar min pappa...jag har ju så mycket att berätta, så många saker att visa...
idag var den stora dagen...dagen då jag för första gången på evigheter skulle spela olimmat...spela med nytt material och med racket limmat för ett par veckor sen...med konstigt lim...jag önskar att jag kunde säga att det kändes ok...jag trodde inte att skillnaden skulle va så stor, trodde inte att det skulle kännas så oerhört tråkigt att spela, trodde framför allt inte att själva känslan skulle vara helt borta...jag kände verkligen...i n g e n t i n g...såhär vill jag inte att det ska vara att spela pingis...jag vill ju njuta och ha kul...som förut...men, jag hoppas innerligt att det blir bättre med tiden...imorgon blir det nog en bättre dag...fram till dess tänker jag läsa och sortera tankar...löv

som ett brev...

...på posten...kom skiten...hårdare tag is the shit...

sköna helena...

...kvällsfika, lugnet före stormen=)

breaking my heart in two...

...återigen måndag och snart ska jag ta mej bort mot jobb...helgen har varit lovely, även om den gick på tok för fort...hade behövt två dagar till just denna helg...minst...den planerade middagen med fina vännerna i fredags fick skjutas på framtiden, istället låg jag hemma under täcket och vilade fram till sen kväll då jag mötte dave på centralen...mmm...hem och stannade där...blev sen uppgång i lördags, och den planerade frukosten blev istället lunchfika på kärleksgatan...lite shopping, spontanbio, buss, fexfexfex, messmess, telefonsamtal sen var vi på metro...åt fantastiskt god mat och till det väldans god sangria...hemåt och det var kallt som tusan, hälsade på Em på vägen...insupa, insupa, insupa...missade frukost även igår efter sent uppvaknande...men jag hittade ju i alla fall cykelnycklarna...not bad at all...ut i regn och blåst, brunch, hem, hejdå...senare på eftermiddagen var det kursdags, sen kvällsfika med helena...vad hände sen?...hmm, ja va hände sen? ett projekt drogs igång och nu är det ganska stökigt i lägenheten...men som det mesta annat så kommer det också att bli bra...så småningom...idag är det dags att hålla i racket igen, första pingispasset sen Kina och det ska bli grymt kul...väldigt nyfiken på hur det ska kännas utan nylimmat rack...ikväll kommer "hon" över på fika...ska bli skönt att få höra hur hon har det och så...hoppas att hennes helg varit lika bra som min...och hoppas, hoppas, hoppas att hon får ett telefonsamtal snart...tror det är nödvändigt för att hon inte ska ge upp och strunta i hela grejen...jag ska förresten få hjälpa henne att hitta kläder till den stora resan, roadtrip till the big city...den resan kräver sin outfit...löv

and then we saw emma...

spidercow...

the place to be...

you dont know how good you are...

...hemma efter en lång dag, kvällen utvecklades till något jag inte riktigt trodde när jag gick till jobbet...men ingen uppoffring, bara en självklarhet...jag kom igång med dagen ganska sent efter en sömnlös natt, men fick gjort allt jag skulle...först tvätt, sen gym, sen jobb, sen stan, sen fifh...och sen en vända på umasområdet med vår vän molle...tråkigt att det ska behöva va som det är...men jag förstår verkligen känslan...men tillsammans ska vi minsann få rätt på det hela...så det så...
stötte på "hon" idag på stan...på shoppingrunda, gissar att det var en tröstrunda...man kan köpa sej glad, tillfälligt glad...men jag såg i ögonen på henne att allt inte är som det ska...dom brukar tindra så fint, nu såg dom ledsna ut...jag hoppas att "han" tar tag i det snart och slår henne en signal...och om allt går som det ska så är det ju bara ett par veckor kvar tills dom får träffas igen...kanske kan bilresan upp till sthlm få dom att prata ut lite...bara dom inte hånglar i baksätet, bläää...
idag hittade jag klänningen...THE klänning...synd att jag hann köpa den andra...men den kommer nog väl till pass nångång den med...nu har jag dragit igång projekt födelsedagspresent...om jag önskar mej en del av mam, en av sis, en av bro...så behöver jag inte lägga sååå mycket själv...för den kostar en hel jävla del...jaja, kanske har jag den i min garderob nästa vecka...det visar sej...vi får se...time will tell...snart kommer bilden, den underbara bilden, upp här på bloggen...en fantastiskt bra överraskning...nu tänkte jag se om det går att få nån sömn...skulle va rätt skönt...lång dag imorn...som kommer börja jättebra, med långpromenad och lunchdejt...sen tåg till landskrona för jobb där...löv